Sommaren är påväg. Vi låg i gräset fyra timmar och skrev träningsprogram. Nu ska jag smsa Eve och fråga om hon har gjort sina övningar idag. Och jag ska åka iväg till Cross 30min. Sen in på Arbetsförmedlingen. För jag måste meddela att jag fått jobb! Inskolning nästa vecka :D

Även sola idag. Som att jag inte redan var tillräckligt brun. Även vila. Äta en bulle. Ja.. så blir den här dagen!

Känner mig lite monoton idag då någon slags djävulskaps förkylning/något härjar i mig. Men jag tror den där bullen löser de flesta problemen. Och att göra en citronpaj idag, ja.. jag är väldigt säker på att just fixar allt. Och en Chokladkladdkaka med kokostoscatäcke. Måste handla mjöl, not to self.

75 minuters boxnings pass ikväll. Jag kör.
Det var länge sedan. Scen nerven på plats som vanligt.. men de går bra. Det gör det liksom alltid! Har även kört in lite mer låtar för nya dans passet, vågar snart säga till fina Pia att jag skulle vilja testköra 45 minuter någon vecka framöver! Ska bli så JÄVLA roligt!

Tänk er en klass som är dans. Ändå inte. Inte heller aerobics. Det är det du gör när ingen ser hemma i badrummet och din favorit låt kommer på. Det är det du gör när du druckit alldeles för många GT´s på Oscar. Och det är SKITJOBBIGT. Men APROLIGT.

Fick frågan häromdagen om jag fortfarande kör StreetDance klasser.. ja. Visst kan jag. Men jag vill inte. Street är inte en del av mig längre, är trött på att låsa mig vid coola komplicerade steg som ska brytas ned och läras ut. Jag vill ha det svettigt, kalaskul och enkelt! Med tokbra musik. So thats what im up to.

Men vad tusan ska klassen heta? Fuldans? Movez? Happy Hopp? Dance Jam? Hjälp!

Vem ringer man när ens hjärtklaffar slutar fungera? Mamma.

Lämnade Mini på dagis idag - NU vet jag var riktig innerlig smärta och hjärteont betyder. För när den trötta lilla gobollen inte vill släppa min hand på 30 minuter fast att jag förklarat kring de hela med jobb - bank - handla mat minst hundra gånger, vill har inte vara ensam på dagis idag. Så när jag då väl liksom ska vara bestämd och säga att nu väntar gröten och alla barnen ropar på dig... när han då smått bryter ihop till en gråtandes liten sparv som ropar mitt namn högre och högre. Ja.. då känner man sig som världens största jävla bov.

Om han bara visste hur älskade han är. Om han bara visste att mitt hjärta stannar varje gång det ens svider i hans. Hua...

Så ja... jag ringde min mamma. ♥

Den här veckan har mini inget dagis och hans fina pappa behöver jobba lite under dagarna, så han får så gott nöja sig med mig på dagarna. Vilket leder till en hel del lek och skoj, men väldigt lite pysslande för mig då det kräver lite lugn och ro att pilla till en miniatyr starbucks mugg! Men nästa vecka är han på dagis som vanligt och dåååå! Då kan jag äntligen ta mig tid att leka med min kära Fimolera igen och skapa lite nya smycken :)

Hittade den här bilden och inser hur mycket jag saknar det, får hoppas på varannan dag dåligt väder och de andra bra. Får lite dåligt samvete om jag håller mig inne konstant.. vilket smyckestillverkning oftast leder till.

Ber om själa ro. Den här natten var inte värd sina drömmar. Är en tung dag med tunga tankar och andetag som inte riktigt verkar kunna finna något djup. Livet är vad livet är. Har ingen tro till något som Gud eller högremakter, men idag ber jag till mig eget hopp om att den här känslan inte tänker bo sig in i mig. Håller huvudet högt och önskar mig en vändning på denna dag. Snart.

Bilden ovan har ALLT med texten att göra. Bilden ovan var en påminnelse till mig själv om en stund där livet var så jävla svårt men att jag ändå mådde otroligt bra. En bild jag skulle kolla på nästa gång saker och ting inte såg särskilt ljust ut. Döm om min förvåning när det sker på en av de bästa och soligaste platserna i världen jag vet! Där alla bekymmer är så långt borta och varenda sekund spenderas med han som jag är så ofattbart kär i.

NU behövde jag se den bilden. Har frågat mig själv i 2 dagar nu vad det är som gjort att mitt humör förändrats avsevärt. Även Neven ser i mina ögon en nyans av sorg och nedstämdhet som har kommit på besök, trots mina halva försök till att le och bara känna hur bra allt är. VET att jag inte har något att gnälla på. Ändå har jag de senaste 3 dagarna gjort det på ALLT.

Igår slog det mig. Idag kollade jag upp det. Det är P P P. Privat. Det är så privat att tala om. P-Piller. Jag har ätit p-piller halva mitt liv, och nu efter att ha haft en paus med dem i vinter, för att sedan börja med dem igen, ser jag klart. Humöret. Vikten. Nedstämdhet och gråt attacker. Jag Ska Inte Äta Hormoner. Tål juh för fan inte ens en enda medicin de försökt proppa i mig för bipolaritet. Skulle det då vara bättre med extra galna kossan hormoner upp skyfflade i kroppen? Nä.

Sitter på en av våra fyra (jag vet?!?!) balkonger här i Ayia Napa och förbannar min dumhet. Att jag inte sett det här tidigare. 13 år. Inte bortkastat herre guh, visst har jag levt! Men tänk.. tänk om mitt otroliga humörsvängande bara helt enkelt kommer må så mycket bättre nu. Som jag gjorde på bilden. När allt var som värst stod jag som stadigast. Medans jag nu faller fast att det inte ens är vind.

Skriver det här mest för att komma ihåg själv och för andra som läser här kanske det går upp ett lyse. Vi kvinnor stoppar i oss di dära hormonerna som smågodis, när de förstör förhållanden och krossar ens självkänsla. Tänk en gång till, innan du ger dig in i hormon matchen vill jag bara säga.. dessa biverkningar kommer du förlora dig själv till.

Tankar för morgonen är att jag är trött. Trött på att försöka så mycket. Trött på att försöka rutinera in min vardag till någon slags amazon kvinnas otroliga bravader. Att lyckas jogga 30 minuter varje morgon. Hålla ögonbrynen noppade. Göra mig fin inför vart jag än ska. Verkligen skriva den där boken/böckerna jag tjatar om att jag vill och kan och ska skriva. Längtan efter barn och hur det skulle gå ihop med det otroliga liv jag tänker mig att jag har men inte har, så egentligen finns all tid över. Glöm heller inte att diska, dammsuga och inreda så vackert att styleroom.se får en ny toppliste ägare. Glöm absolut inte bort att vara världens bästa närvarande faster och bästa vän till alla dina 20 nära vänner.

Fan vad man ödslar tid på att försöka leva sitt liv perfekt. Iallafall jag. Efter sen nattlig pratstund med min man igår insåg jag att just nu finns absolut inget jag har att stressa över.
I n g e t.

Har någon som tar hand om mig, behöver inte oroa mig en endaste sekund mer. Mina hjärnceller goes bananas av den tanken. Jag kan göra vad jag vill just nu. Men vad vill jag då? Vara smal, vältränad och vacker? Eller bara vara en tjej som drömmer om ett fint torp där man kan hänga tvätten uthomhus i fina sommar vädret? Vad är egentligen så jäkla viktigt?

När slutade jag göra saker bara för att det var roligt? Och när började mina drömmar komma med krav på att bli verklighet, helst alla samtidigt?

Tar sista veckan av den här semestern och gör precis vad som känns bra. Idag är det inte en joggintur som ska göra mig hälsosam och stark. Idag är det en friterad Äppelpaj ifrån det bästa Bageriet på Cypern. I solen. Med koppen kaffe. Och min man.

Få förunnat att vara där jag är i livet. Dags njuta...